Antoine Pesne, född 23 maj 1683 i Paris, Frankrike, död 5 augusti 1757 i Berlin, Preussen, var en fransk målare under rokokon. Pesne gick i lära hos sin far, målaren Thomas Pesne, samt hos Charles de la Fosse i Paris. Under åren 1705?C1710 företog han en resa i Italien och vistades huvudsakligen i Venedig, där han anslöt sig till Andrea Celesti, vars måleri tydligt påverkade Pesnes tidiga verk. 1710 kallades han av kung Fredrik I av Preussen till Berlin som hovmålare. Därefter företog han under de följande åren kortare resor till hoven i Dessau (1715), Dresden (1718), London (1723) och Paris (1724). 1733 utnämndes Pesne till ledare för konstakademin i Berlin. Han anses vara en viktig förmedlare av den franska konsten till Brandenburg-Preussen. Pesne var i huvudsak verksam som porträttmålare, men han utförde även talrika vägg- och takmålningar för Fredrik den store i de kungliga slotten. Ett av Pesnes mest berömda konstverk är Dansösen Barbara Campanini (cirka 1745). Detta porträtt med sin lätta och schvungfulla formgivning, det spontana penseldraget och de ljusa, pastelliknande färgerna är karakteristiskt för Pesnes arbeten och för rokokon i allmänhet. På ett virtuost sätt framställer Pesne den med tygblommor dekorerade sidenklänningen. Fredrik den store uppskattade sin hovmålares berömda plein-air-porträtt och lät hänga det på en framträdande plats i sitt arbetsrum i slottet i Berlin.   Related Paintings of antoine pesne :. | Portrait of Elisabeth Christine von Braunschweig-Bevern, Prussian queen | Luise Ulrike von Preuben | Portrait of Elisabeth Christine von Braunschweig-Bevern | Portrait of the Actress Babette Cochois (c.1725-1780), later Marquise Argens | Frederick II of Prussia as general |
Related Artists:
LONGHI, Alessandro
Italian painter, Venetian school (b. 1733, Venezia, d. 1813, Venezia). Painter, engraver and writer, son of (1) Pietro Longhi. He must have received his first artistic training from his father, although the only evidence of this is the similarity of their styles. He was apprenticed to Giuseppe Nogari, one of the better Venetian portrait painters of the first half of the eighteenth century, and his earliest works are bust-length, mostly life-size portraits in Nogari's style. He first exhibited in 1757 and by 1758 must have been considered a reasonably established artist,
Hippolyte-Lucas
French, 1854-1925
Philippe Rousseau
Paris 1816 - Acquigny 1887. French Painter. French Painter. French painter. He may have received his artistic training in the studios of Gros and Jean-Victor Bertin, since he credited them as his masters when he exhibited at the Salon. He began exhibiting in 1834 with a View of Normandy (untraced) and for the next six Salons he exhibited landscapes. In 1844 he began to show still-lifes. In 1845 he was awarded a third-class medal, and in 1847 his still-lifes were admired by Th?ophile Thor?, who was one of the earliest critics to recognize Rousseau's debt to Chardin. This influence became the subject for his 1867 Salon entry, Chardin and his Models (untraced, see McCoubrey, no. 15). The work is far grander and more cluttered in its conception than most still-lifes by Chardin and alludes to the master by faithfully reproducing some of his favourite objects within a traditional table-top format rather than by an analysis of his compositional devices.